Direktlänk till inlägg 7 juli 2013
Jag har alltid sett livet som en gåva men nu på senare tid är jag
inte lika övertygad. När man är nära att förlora någon man älskar
så är det svårt att tänka att livet är härligt, då känns det mer som
en förbannelse. Jag har läst religionshistoria och när jag kom
till buddhismen så tyckte jag det var märkligt att deras mål
var att slippa återfödas och bli ett med världssjälen. Jag
själv tänkte att jag mycket hellre skulle vilja återfödas och
leva om och om igen. Men nu förstår jag lite mer vad dom
menar. Tanken på att allt man älskar kan dö och försvinna
gör mig illamående och ger mig panik. Sorger blandas
med smärta och ibland känns livet som ett långt
återhämtande från olika sorger i livet. Visst, det är
en väldigt trist syn på livet men när det händer saker
som vänder hela ens värld upp och ner så får det
en att börja tänka i andra banor.
Nu fick som tur är personen som är grunden till detta inlägg hjälp
i tid och kommer troligtvis att överleva, tanken på något annat gör att
det blir tjockt i halsen och att livslusten rinner iväg. Men nu väntar
förhoppningsvis några månaders återhämtning och sen är hon på
benen igen. Vi kommer stötta och stå vid din sida, älskade
superfarmor, så som du alltid har funnits här för oss ♥
Okej vänner, nu är det www.laughinglouise.blogg.se som gäller. Denna blogg kommer dock finnas kvar så jag själv kan titta tillbaka i framtiden. Men som sagt, nu slutar uppdateringen här. Puss! ...